Vad alla borde veta om brainstorming

Du kan hitta tusentals sidor via Google som säger att brainstorming inte fungerar, samtidigt som du hittar massor som ger tips på hur du använder brainstorming. Så vad ska man tro? Är brainstorming bara slöseri med tid?  Eller är det en fungerande metod? Vem har egentligen rätt och var kommer alla påståenden ifrån? Här är ett försök att reda ut det hela.

Vetenskapliga studier

Den tidigaste och oftast citerade studien är den som utfördes redan 1958 av Donald W. Taylor, Paul C. Berry och Clifford H. Block [1. Does Group Participation When Using Brainstorming Facilitate or Inhibit Creative Thinking? Author(s): Donald W. Taylor, Paul C. Berry, Clifford H. Block Source: Administrative Science Quarterly, Vol. 3, No. 1 (Jun., 1958), pp. 23-47, Published by: Johnson Graduate School of Management, Cornell University, Stable URL: http://www.jstor.org/stable/2390603].

Den påstås visa att om man låter folk arbeta individuellt så kommer de på dubbelt så många idéer som om de arbetar i grupp, och dessutom är kvaliteten på idéerna högre. Problemet är bara att den studien inte alls testar om just brainstorming fungerar eller inte, vilket dessutom står klart och tydligt redovisat på sidan 47 i den publicerade studien:

"…the present experiment includes no evaluation of the basic rules of brainstorming – only an examination of the effects of group participation when using brainstorming"

Granskar man studiens metod kan man också konstatera att de inte ens följt de mest grundläggande rekommendationerna för hur brainstorming ska gå till. Senare studier har i stort sett konsekvent upprepat samma misstag.

Upphovsmännen till brainstorming är noggranna med att påpeka att allt måste förberedas noggrant, både när det gäller att välja och formulera målet, och när det gäller att välja ut medlemmarna i gruppen. Målet ska vara realistiskt och relevant för deltagarna, helst känt i förväg. Deltagarna ska också känna varandra relativt väl, och ha goda kunskaper om det de ska skapa idéer kring.

Studierna undersöker inte om brainstorming fungerar

Fyrtio år efter Yale-studien som nämns ovan gjorde Scott G Isaksen en metastudie av närmare hundra studier, ”A Review of Brainstorming Research> Six Critical Issues for Inquiry” [2. http://www.cpsb.com/resources/downloads/public/302-Brainstorm.pdf].

I den slår han fast bland annat följande:

De flesta av de vetenskapliga studier som påstås visa att det inte fungerar undersöker det inte ens . Istället jämför de idéskapande i grupp med individuellt idéskapande. Detta trots att det ursprungliga receptet klart och tydligt säger att bådadera krävs: individuellt arbete först, arbete i grupp därefter. Sedan individuellt arbete igen, för att utvärdera, följt av ytterligare arbete i grupp för att välja vilken eller vilka idéer som ska realiseras.

Istället visar det sig att man i stort sett inte följt några andra rekommendationer än just de som handlar om själva mötet. Inga förberedelser, ingen ledare eller sekreterare, ingen inkubation, ingen uppföljning. Ibland inte ens en närvarande försöksledare!

Man använder genomgående orealistiska problem som inte har någon egentlig relevans för försökspersonerna, till exempel dessa:

• Du vaknar med extra tummar, lista fördelar och nackdelar
• Vilka konsekvenser skulle det få om folk vaknade en morgon och upptäckte att de blivit väldigt små?
• Vilka alternativa användningsområden kan du komma på för en galge?
• Vilka alternativa användningsområden kan du komma på för en kvast?
• Hur kan man locka europeiska turister att åka till USA?

Dessa frågeställningar är, med den sista som möjligt undantag, inte ens formulerade som problem med tydliga målsättningar. Även den sista frågan är dock alltför vag och oprecis för att vara direkt användbar.

Försökspersonerna är så gott som genomgående utvalda slumpvis, och främlingar för varandra före experimentet, trots att goda relationer mellan deltagarna är ett grundkrav. Man kan också utgå ifrån att ingen av dem hade någon erfarenhet av att vakna med extra tummar, eller av att ha krympt.

Med andra ord: ingen av studierna ger något belägg för hypotesen att brainstorming inte fungerar.

Brainstorming fungerar!

Tittar man noga i litteraturen hittar man dock några få studier där man verkligen använt brainstorming på ett sätt som liknar det som Osborne formulerat. De studierna visar dock inte alls att brainstorming inte fungerar, tvärtom, deras slutsatser är i själva verket att det är en fullt fungerande metod för idéskapande!

Det finns ett par problem även med de studierna:

Dels är de gjorda av människor som var för brainstorming från början, vilket gör att det finns en risk att de påverkat resultaten, medvetet eller omedvetet.

Dels vet vi att de flesta inte är noga med att förbereda sig, de använder inte en erfaren moderator och följer inte heller i övrigt ”originalreceptet” i någon större utsträckning. Istället används benämningen ”brainstorming” oftast för möten med fria diskussioner, ofta sammankallade i all hast, där den enda egentliga likheten är att man undviker att kritisera varandras idéer. Det har inte mycket med den rekommenderade processen att göra. Fast kul brukar det vara.

Slutsatser

Brainstorming fungerar om du ger den rätt förutsättningar:

• Ett fokuserat mål (bara ett)
• En trygg arbetsgrupp som förberetts väl
• En tids inkubation efter idémötet
• En förberedd uppföljning och noggrant urvalsarbete

Brainstorming som den vanligtvis genomförs, som ett hastigt påkommet möte utan förberedelser och utan erfaren ledare och sekreterare, och med människor från olika nivåer i organisationen, fungerar så gott som aldrig särskilt bra.